Livsmedelsförsörjningen är en av de samhällssektorer som tydligast påverkas av ett förändrat klimat, med en direkt påverkan på jordbrukets växtodling och djurhållning, och även för andra delar av livsmedelsförsörjningen såsom import och export av insatsvaror. I det här temat fokuserar vi särskilt på klimatrelaterade risker och åtgärder för jordbruksproduktionen.
I den nuvarande nationella livsmedelsstrategin poängterar regeringen att en ökad livsmedelsproduktion i Sverige leder till bättre förutsättningar för en god nationell försörjningsberedskap, såväl inför kris som inför höjd beredskap och krig. I livsmedelsstrategin lyfts även att svenskt jordbruk, genom ökad produktion och självförsörjning, kan få en viktig roll i att bidra till den globala livsmedelsförsörjningen i takt med att klimatförändringarna gör det svårare för produktion av livsmedel i andra länder.
Minskade jordbruksarealer, hantering av vatten i landskapet och transnationella klimatrisker är tre betydande risker för framtidens livsmedelsförsörjning som lyfts i Expertrådets första rapport.
Bevarande av jordbruksmark för livsmedelsproduktion
När klimatförändringen resulterar i konsekvenser som havsnivåhöjningar och ökenspridning minskar tillgången på jordbruksmark i många länder. I framtiden beräknas därför den svenska jordbruksmarken bli ännu mer värdefull än idag.
Utvecklingstrenden i dagens jordbruk är tudelad. Å ena sidan är efterfrågan hög på den bördiga och välavkastande jordbruksmark som ligger i landets mer tätortsnära regioner, å andra sidan läggs jordbruk ner och åkermark växer igen. Den totala jordbruksmarksarealen var 3 002 000 hektar år 2022 vilket var oförändrat jämfört med 2021 men en minskning med 83 500 hektar jämfört med 2010*. Främst beror minskningen på att jordbruksmark övergår till betesmark eller växer igen för att så småningom bli skog, men till viss del också på att jordbruksmark bebyggs. Det senare innebär att jordbruksmarken tas ur produktion permanent.
För att Sverige ska kunna ta tillvara möjligheten till en ökad livsmedelsproduktion och för Sveriges försörjningsberedskap, krävs att vi bevarar den bördiga jordbruksmark som möjliggör en inhemsk livsmedelsproduktion.
Vattenhushållning
Att hantera vatten i landskapet är en nyckelfråga för jordbruket. I ett förändrat klimat kan vi förvänta oss en större variation än idag, med både blöta perioder, kraftiga skyfall och längre torrperioder. En väl fungerande markavvattning är en förutsättning för hög avkastning, minskad risk för markpackning, minskat växtnäringsläckage och minskade utsläpp av växthusgaser. Samtidigt kommer behovet av att säkra tillgången till vatten under växtsäsongen att öka framöver i och med ett varmare och torrare klimat. Konkurrensen om vatten kommer att öka, både inom jordbruket och mellan jordbruk, andra sektorer och ekosystem, inte minst i sydöstra Sverige där det redan idag uppstår bristsituationer.
Åtgärder för att öka markens vattenhållande kapacitet kan innebära dels att skapa eller stärka hydrologiska buffertområden till exempel våtmarker, sjöar, svämplan, eller åtgärder för att minska markavvattningen genom att fylla igen diken och annan dränering. Inom jordbruket så ses anläggning av bevattningsdammar som en av lösningarna för att öka tillgången på vatten när behovet är som störst.
Förslag på åtgärder
Utöver åtgärder för jordbrukssektorns klimatanpassning, lyfter Expertrådet i sin första rapport vikten av att säkra tillgången på odlingsbar mark samt att bättre förstå och hantera transnationella klimatriskers påverkan på livsmedelsförsörjningen.
Expertrådet föreslår en rad åtgärder för att stärka jordbrukssektorn, bland annat uppdrag till myndigheter om utredningar kopplade till multifunktionella lösningar för klimatanpassning av jordbruket, ersättning till lantbrukare/skogsägare som vill börja med skogsjordbruk, samt hur möjligheterna med en förlängd växtsäsong ska kunna utnyttjas.
För att säkra tillgången till odlingsbar mark i Sverige föreslår Expertrådet att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att analysera tillgång till och framtida behov av odlingsbar mark i Sverige med hänsyn till nationella och transnationella klimateffekter, såväl som till urbaniserings- och andra befolkningstrender.
Expertrådet identifierar även att det finns ett stort behov av att hantera transnationella klimatrisker inom livsmedelsförsörjningen. Rådet föreslår därför att regeringen tillsätter en utredning om transnationella klimatrisker, att en beredskapsplan tas fram för livsmedelssektorn, samt att den nationella livsmedelsstrategin väger in transnationella klimatrisker.
* Jordbruksverkets statistikdatabas
Expertrådet frågar…
Patrik Myrelid, Strategichef hos Lantmännen och ledamot i det Nationella expertrådet för klimatanpassning
Hur påverkade sommaren 2023 Sveriges livsmedelsförsörjning?
Årets svenska skörd är bland de sämsta på 30 år. Med cirka 90 procent av skörden bärgad har vi en preliminär summering som visar att den svenska skörden 2023 uppgår till 4,4–4,5 miljoner ton spannmål, vilket kan jämföras med en svensk normalskörd på 5,6 miljoner ton. Därtill har årets skörd varit betydligt dyrare att producera på grund av höga kostnader för insatsvaror drivna av höga energipriser, och höga vattenhalter har inneburit höga kostnader för att torka råvarorna.
Den torra våren påverkade både höstgrödorna och de vårsådda grödorna negativt. Under juli ändrades väderförhållandena och nederbörden som föll i juli till september resulterade i stora kvalitetsproblem. Det rör sig om såväl låga falltal i vete som därmed inte lämpar sig för mjölkonsumtion, för höga proteinhalter i maltkorn och utbredda problem med grönskott i ett flertal grödor. Det är flera efterföljande händelser som resulterat i att tillgången på svenskt kvarnvete, maltkorn och grynhavre för direkt humankonsumtion är mycket ansträngd.
Vad skulle du vilja att regeringen får med i den kommande nationella strategin för klimatanpassning när det gäller behovet av att anpassa livsmedelsförsörjningen?
Arbetet med klimatanpassning är helt avgörande för svensk livsmedelsförsörjning. Samtidigt är även livsmedelsförsörjningen viktig för Sveriges försörjningsberedskap. Det bör därför vara ett prioriterat område inom den nationella strategin för klimatanpassning.
Vi behöver klara av anpassningen till de förutsättningar som klimatförändringarna redan idag för med sig i form av mer vanligt förekommande extremväder och till de långsamma effekter som förändrar förutsättningarna för jordbruket på lång sikt.
Höga, jämna skördar är en grundförutsättning för både ekonomisk och miljömässig hållbarhet i jordbruket. Kopplat till den nya nationella strategin för klimatanpassning ser jag gärna satsningar på det långsiktiga arbetet med bland annat växtförädling samt forskning och utveckling kring växtskadegörare. Det behövs även signifikanta satsningar på vattenhushållning med infrastruktur för bevattning och dränering för att utveckla beredskapen mot extrema väderhändelser såsom torka och översvämningar.
Samhället och politiken behöver agera gemensamt med insatser i hela värdekedjan från jord till bord.